Idag känner jag mig så där nere igen!!! Gud vad det är jobbigt att känna så här. Vill ju verkligen vara glad och trevlig men det känns som att jag inte orkar det, det känns som att nästan ingenting spelar någon roll. Den som får mig att känna glädje nu är min älskade F! Har tur att ha honom som orkar med mig!!! Är samtidigt rädd att jag ska stöta bort honom när jag är så här ledsen. Skulle vilja gråta nu.

Det är verkligen svårt att förklara varför man mår så här. Har inte direkt något konkret som gör att jag mår dåligt (förutom det ekonomiska som är fan så tungt just nu!!! Fattar inte hur jag ska klara mig..... ). När folk frågar varför jag mår dåligt känns det så dumt att säga att jag inte vet, men det är ju så. Kan ena stunden känna mig riktigt glad för att i nästa stund känna mig gråtfärdig över ingenting och när det blir så så börjar man tänka på allt jobbigt och då känner man sig värdelösast i världen!

Funderar över att börja ta medicinen igen men då känner man ju dessvärre ingenting, inte glädje, inte sorg, INGENTING. Man bara ÄR.

Tänker på min älskade F nu som är helt underbar mot mig. I natt/morse höll han om mig hårt, det känns så tryggt att ha honom nära. Jag tror inte att han vet hur pass mycket han betyder för mig!!! Är glad över varje dag jag vaknar vid hans sida!

Älskar dig F!

PUSS