Förlåt min älskade! Förlåt mig, har betett mig illa, jävligt illa! Kommer nog aldrig berätta för dig (fast känner på mig att du kommer att få veta, många har ju sett oss).

Du är snäll och finns där för mig (speciellt nu när jag bara gråter och är deppig, var till läkaren idag)!

Önskar jag kunde säga sanningen men vågar inte förlora dig! Det här är något jag får bära inom mig själv och klara av! Skulle inte orka med din sorgsna min. Inte dina tårar som jag skapat.

Ska göra allt för att glömma och gå vidare (vilket känns som en omöjlighet nu).

Älskar ju dig, det är du och jag som har ett hem tillsammans (är så arg över att kräket ens fått komma till oss, no more!).

Det är du som bär mig när allt känns tungt! Du är den jag delat mina senaste 6 år med! Vi har våra upp- och nedgångar men du är bäst! Du är så snäll! Love you!

Tack för att du finns! PUSS! Nu ska jag komma och krama om dig (och hoppas att du inte märker nåt)!

FÖRLÅT!!!