Idag har jag kännt mig lite sentimental. Känner att gråten är nära fast jag inte alls är ledsen. Tänker mkt på min älskling som alltid finns där för mig.

Igår t ex så var det dags för akuten igen för de där j-a bölderna. Han, älsklingen min, sitter där så snällt och väntar med mig i timmar. Fy satan vad det gjorde ont när de satte bedövningen och skar upp den. USCH!!!

Idag kan jag åtminstone sitta igen efter flera dagars smärtstille-knaprande för att överhuvudtaget kunna jobba.

Idag har jag slagit in julklappar och tagit det allmänt lugnt.

Är så tacksam för det mesta omkring mig nu! Tack alla ni som finns nära mig! Ni gör mig glad!

KRAM KRAM