Tänker så det knakar. Tänker så jag mår illa. Vill egentligen inte tänka överhuvudtaget. Vill glömma och gå vidare, helst med dig. Blir det så att jag blir ensam vet jag inte alls hur det skall gå. Känner mig stundtals lite stark men mestadels ensammast i världen, så liten och rädd.

Please do not cry!

I will always be here!

See you somewhere somehow!