Kjell lade på och Lisen hörde endast pip i luren. Hon brast i gråt. Nu ville hon inte vara med längre. Hon låg i den obekväma sjukhussängen och grät och grät. Till slut måste hon ha somnat för det var mörkt ute när hon slog upp ögonen. Först visste hon inte var hon var men blev snabbt medveten om att det var ett sjukhus hon var på. Lukten, den sterila lukten och ljudet av maskiner som bara finns på sjukhus, det vara det som gjorde henne säker på att hon inte var hemma.

Vag sägs?