1 vecka sedan!

Dagarna flyter på. Ler mot de sjuka. Tänker på dem som kommer gråtande från läkarrummen, där och då känns mina problem väldigt små. VÄLDIGT små.

För en vecka sedan dog du. Tänker på dej. Varje dag. Har inga marddrömmar som förra helgen. Gråter inte men tankarna går till dej. Din familj, de som är kvar. Förstår nu. Har förstått tidigare, i hjärnan, men inte i hjärtat. Det var nära för mig med. Mycket nära. Men jag är kvar. Glad över det.

Och du G, tänker på dig ofta. Undrar och hoppas. Vill inte se dig i parken. Tittar dit varje dag. Andas ut när du inte är där. Fick mess härom dagen om att du haft det tungt men att det var bra nu. Hur länge? Saknar dej!

Uppskattar mycket nu. En långpromenad, ensam, om kvällen. Har en speciell runda jag går. Gick igår, ska gå snart igen. Härligt att gå snabbt och rensa tankarna.

Det händer lite roligt i livet. Roligt att åka tåg. Längtar till måndag! Helgen är fri, inget jobb. Ska städa, sola, koppla av och bara vara.

Känner mig stark! Jag klarar det här! Trots de små (låtsas att de är små!) problem som ändå finns så är jag för tillfället nöjd. Livet går vidare och jag tänker vara med!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Galnalillaflickan

33-årig tjej, mamma till pojke född november 2012, sambo. Glad, snäll och rolig! Här kan ni läsa om mitt liv!

RSS 2.0