1 år. 1 helt år. 365 dagar. Kommer så väl ihåg den här dagen för 365 dagar sedan. Dina ord i telefonen: Ja, jag vill göra slut! Du jobbade kväll. Det var varmt den dagen.

De första timmarna kommer jag väl ihåg. Hur jag i ilska packade ihop dina saker och kom med dem till ditt jobb. Där stod du i dina fina byggisbyxor och t-shirt. Hängslen hade du också.

Tårarna mina bara rann där på parkeringen. Det kändes som att du tog det hela med ro. Jag var arg och ledsen. Allt kändes så overkligt.

Chocken kom senare. Det totala mörkret. Rullgardinen som drogs ner. När allt blev svart. När jag slutade äta. Tog lugnande och sov och sov och sov. Sommaren pågick utanför mitt fönster, jag hörde livet utanför men för mig var livet slut. Minnena från förra sommaren är tunga och stundtals borta. Sov och jobbade. Förstår inte idag hur jag tog mig till jobbet, ens klädde på mig. Det värkte i hela min kropp. Sov lite till. Grät och hade ont i magen. Konstant ledsen och förstörd. Bönade och bad. Kom tillbaka. Älskar dig. Kommer så väl ihåg dina ord i telefonen: Men fatta, det är slut! Fan vad ont det gjorde. Förstod det inte då, ville inte förstå. Vägrade, du var min stora kärlek. Inte skulle väl du försvinna? Att du slutat älska mig kunde jag inte förstå. Kände mig lurad. Om du ändå sagt till ordentligt innan. Hur kunde du, NU när jag gjort ALLT jag kunnat?

Du gjorde ditt val, kände mig så ensam och liten. Det kändes som att du tog allt ifrån mig. Viljan att leva, skrattet, framtiden. Orken, styrkan att finnas till. Kärleken fanns dock kvar i mitt hjärta men fan så ont det gjorde.

Att vi skulle gå skilda vägar fanns inte i min värld. Aldrig. Det var du och jag. Du var mitt liv, mitt allt. Jag vet att jag inte jämt var den bästa men jag vet att du älskade mig och jag älskade dig. Vi hade mycket kul ihop.

Tanken på att du var borta skrämde mig så mycket. Aldrig få ligga i din famn. Aldrig få hålla din hand. Aldrig mer känna dina läppar mot mina. Aldrig höra dig säga att du älskar mig. Aldrig mer få höra dig skratta, se dig le. Göra dig glad. Aldrig mer ligga vid din sida. Aldrig mer älska med dig. ALDRIG mer någonting med dig!

Tårarna rinner nu. Idag känns det annorlunda. Har accepterat och gått vidare. Trodde aldrig att jag skulle vara här idag. Känner mig stark men det har varit ett helvete. Ett evigt mörker. Har varit så arg. Så ledsen. Så sårad. Så ensam. Så sviken, besviken. Totalt förstörd. Ett vrak.

Idag är vi vänner. Det känns härligt att ha dig som vän. Att du ändå finns där. Att jag fortfarande får höra din röst. Älskar dig fortfarande men på ett helt annat sätt. Du är fin och jag är tacksam över att du är min vän! Får ju fortfarande höra ditt skratt, du får mig att skratta.

För 365 dagar sedan var det mörker som rådde i min värld, idag skiner solen återigen! Livet går vidare fastän jag aldrig trodde det för ett år sedan.

Tacksam över att jag tagit mig igenom denna otroligt svåra tid!