När mörkret tar över och man inte mår alls bra,

när tårarna bränner och ingenting är som det ska.

När ljuset slocknat och krafterna tagit slut,

när man är livrädd och inte finner någon väg ut.

Då fattar man dåliga beslut och man gör fel,

då fattas något, ingenting gör en hel.

Då spelar ingenting någon som helst roll,

då är man vilsen och har ingen kontroll.

När livet är ett enda kaos och man inte får någon ro,

när man är förvirrad och har tappat all sin tro.

När ångesten river i bröstet och allt känns otroligt svårt,

när gråten tar över och livet är alltför hårt.

Då orkar man inte skratta, inte le,

då vill man bort och önskar att ingen ska se.

Då torkar man tårarna och försöker lite till,

då fortsätter livet fast man verkligen inte vill.

När man till slut bryter ihop, när det inte längre går,

när allt gör fruktansvärt ont och vägen blir för svår.

När man behöver hjälp och den sedan finns där,

när man tar emot allt stöd och får vara kvar här.

Då vänder allt och ljuset skiner så smått.

då undrar man hur det kunde ha gått.

Då hoppas man och tar ingenting för givet,

då känner man tacksamhet och glädje över livet.

Tack för att jag fortfarande lever!

Denna dikt skrev jag nyss och alla ord är sanna och självupplevda, känner mig otroligt tacksam just nu. TACK alla ni som funnits där, och fortfarande finns! Ni vet vilka ni är! Utan er hade jag inte funnits här idag!