Delade känslor. Glad. Mycket glad. Men rädd. Livrädd.
Varför skulle det fungera den här gången? Du skulle förklara på lördag. Men du är säker på oss. Jag är också så pass säker så att jag kan säga att jag vill vara med dig.

Du gjorde mig väldigt glad på försommaren. Men sen försvann du. Då var jag ledsen och också arg. Kände mig dum som trodde på dig. Nu är du alltså tillbaka. Och vill vara med mig.

Är som sagt rädd att du ska försvinna igen och jag kommer att sitta här ledsen igen. Men vad fan, visst måste man chansa här i livet? Bestämmer mig för att vara modig och se vad detta leder till.

Kan säga att jag längtar som tusan till lördag!