Saknar dig!

Saknar dig. Igår. Idag och säkert i morgon. Saknar dig som min vän. Många tankar dyker upp, saker som jag skulle vilja dela med dig.

Vill berätta att det går bra för mig. Att jag var saknad på jobbet när jag var sjuk. Att jag oftast är glad numera. Mörkret kommer också stundtals. Inte så bäcksvart då. Önskar jag kunde ringa dig då och prata en stund. Du får mig att skratta. Skulle vilja visa dig att jag mår bra. Att jag också skrattar och har kul. Att mitt liv är bra!

Berätta att jag äter ganska bra igen. Berätta att det nu bara är 2 kg kvar! Vill att du ska vara glad för min skull. Glädjas med mig. Som min vän. INGENTING annat!

Vill lyssna på dig, höra dig berätta. Höra dig skratta och se glimten i dina ögon när du är busig och glad. När du retas med mig.

Saknar dig ofta. Inte varje dag men ofta. Någonstans på vägen lovade vi varandra att vi skulle vara vänner. Oavsett vad.

Känns dock som att det blivit en envägskommunikation. Känns som att jag som oftast stör när jag hör av mig. Vill inte känna så. Vill bara att vi ska vara vänner. Höras LITE oftare. Inte varje dag. Bara en liten fråga om hur det är. Önskar du kunde visa att jag fortfarande är din vän. Att du någonstans i din värld bryr dig.

Du är inte död. Du har nog bara inte tid med mig! Eller så drömmer jag om något som inte alls finns!

Gillar dig fortfarande! DU vet vem du är!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Galnalillaflickan

33-årig tjej, mamma till pojke född november 2012, sambo. Glad, snäll och rolig! Här kan ni läsa om mitt liv!

RSS 2.0