Lovade mig själv detta förra året. Att jag skulle våga älska igen, trots allt. Det har inte varit så lätt. Blev otroligt sårad och ledsen när det tog slut med F. Han var min stora kärlek. Mitt allt. Precis allt. Det är tack vare honom jag är här idag. Stort jobb har jag dock gjort själv det senaste 1,5 året men han fanns där när jag mådde som sämst en period i mitt liv. Är ännu idag tacksam för det han gjort för mig. Han är fortfarande viktig. Idag vågar jag hoppas på framtiden. Framtiden ter sig väldigt ljus. Vågar älska och har hittat en underbar kille som betyder otroligt mycket för mig. Vissa stunder blir jag förvirrad och undrar om allt verkligen är sant. Det är sant. Jag drömmer inte. Är så lycklig och glad. Han är den första och sista jag tänker på om dagarna. Han får mig att skratta och känna mig omtyckt. Han är snäll och otroligt gullig. Fin. Varm. Rolig. Omtänksam. Vägen hit har kantats av både sorg och glädje. Träffat många nya människor, umgåtts med gamla bekanta. En del finns kvar, andra inte. Saknar vissa, andra kan jag vara utan. Den viktigaste personen finns hos mig, i mitt hjärta! S, du är helt underbar! <3