Amningsinformation. Upplärning på jobbet. Krismöte. Det är dagens schema. Allt känns så där förutom det först nämnda.

Lite nere idag. Hur kan ett litet skämt bli så fel? Jag vet att jag överlevde, att jag fortfarande finns här i allra högsta grad men att man förminskar det faktum att jag faktiskt dog för mig ledsen. Kan det jämföras med en allvarlig knäskada, riktigt allvarlig? Nej, allt är relativt!