Kyrkogården

Besöker den ibland. Det är något rofyllt där. Där kan man gråta. Där känner jag en enorm tacksamhet. Men även en sorg. Igår var det mörkt och kallt. Bara lyktorna vid gravarna lös upp höstmörkret.

Innan jag gick såg jag din ledsna min. Lika ledsen var jag. Blev ledsen för att jag kände mig bortvald. Och du blev ledsen för att du gjort mig ledsen.

Kändes som ett riktigt tråkigt avslut på en annars underbar helg!

Vi drack kaffe på morgonen innan jag gick. Och det känns bättre i hjärtat nu för jag vet att vi älskar varann!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Galnalillaflickan

33-årig tjej, mamma till pojke född november 2012, sambo. Glad, snäll och rolig! Här kan ni läsa om mitt liv!

RSS 2.0