Helgen har gått fort. För fort. Saknar älsklingen som jobbat eftermiddag. Haft ont i ljumsken, mer än vanligt.

Igår födelsedagsfirande. Idag fika med en god vän och shopping.

Ozzy är tillbaka!

Skrev det här på bloggen förra året, typ 1,5 år sen tror jag att det var.

Äntligen är min dröm sann. Eller det har den varit i 8 månader. Älskar dig min älskling! Massor! Du och jag för alltid!

Höstväder, shopping, hockeylag och kärlek var resan till norr fylld av.

Vi står där i kylan på mammas och pappas balkong och håller om varandra. Jag säger att du gör mig lycklig. Då talar du om för mig att det är viktigt för dig att göra mig lycklig. Mitt hjärta smälter.

Sitter på planet nu. Någonstans ovanför Sundsvall. På väg hem från norr. Har varit några avkopplande dagar.

Just nu fikar jag och älsklingen i Kalix centrum. Vi kom igår och stannar i tre dagar till. Vi har det gott!

Att du inte är hemma varje kväll betyder ju bara att du har ett jobb. Det gör att jag saknar dig mer och att allt blir så himla trevligt när vi ses till slut. En kväll kvar.

Igår var jag dock vaken när du kom hem. Det var så mysigt att lägga sig tillsammans.

Du säger så underbart snälla saker till mig. Du gör mig lycklig!

Besöker den ibland. Det är något rofyllt där. Där kan man gråta. Där känner jag en enorm tacksamhet. Men även en sorg. Igår var det mörkt och kallt. Bara lyktorna vid gravarna lös upp höstmörkret.

Innan jag gick såg jag din ledsna min. Lika ledsen var jag. Blev ledsen för att jag kände mig bortvald. Och du blev ledsen för att du gjort mig ledsen.

Kändes som ett riktigt tråkigt avslut på en annars underbar helg!

Vi drack kaffe på morgonen innan jag gick. Och det känns bättre i hjärtat nu för jag vet att vi älskar varann!

Så här fin är han, superkatten. Han är tillfälligt hos älsklingens mamma och pappa. Där har han det bra! Saknar dock honom.

Pysslat lite här hemma idag när älsklingen jobbat. Bakning och balkongfix har stått på schemat. Nu ligger lasagnen i ugnen.

Amningsinformation. Upplärning på jobbet. Krismöte. Det är dagens schema. Allt känns så där förutom det först nämnda.

Lite nere idag. Hur kan ett litet skämt bli så fel? Jag vet att jag överlevde, att jag fortfarande finns här i allra högsta grad men att man förminskar det faktum att jag faktiskt dog för mig ledsen. Kan det jämföras med en allvarlig knäskada, riktigt allvarlig? Nej, allt är relativt!

Händer inte så mycket. Jobb. Trött. Ledig igår dock. Då var det storstädning i köket hemma. Är väldigt nöjd! Har ont i ljumsken p g a infektion men det känns bättre idag som tur är. Solen skiner och jag hoppas ni har det bra!

33 år igår! Hade en alldeles underbar dag med älsklingen och hans familj. Senare gick jag och raringen ut och åt. Är helnöjd med dagen. Lycklig över att ha så fina människor kring mig!

Ledsen. Förvirrad. Men mest av allt så jävla arg! Fruktansvärt besviken och arg!

Det värsta av allt är alla minnen som återigen är här. Hatar dom! Det har tagit
Mig så himla länge att bli av med dom men nu är de tillbaka! Snälla försvinn, lämna mig bara ifred!

Har inte så mycket att säga, här kommer lite bilder från den senaste tiden: