Känner mig tacksam över de vänner jag har. De jag kan prata med nu när livet inte är allt för himla kul.

Livet måste fortsätta. Frågan är bara hur? Fick höra här om dagen att folk uppfattar mig som modig! Är jag det? Kanske finns det lite jävlar anamma i mig ändå. Någonstans. Gäller bara att kunna plocka fram den nu, för jag känner mig rädd. Otroligt rädd.

När livet är mörkt gäller det att hitta små saker som gör att man orkar. Har faktiskt några sådana saker nu.

Ta hand om varann, man vet aldrig när det är försent!

Idag är det första dagen som jag känner mig ganska ok. Känner mig med i matchen igen, inte hundra men dock lite!

Det gör fortfarande fruktansvärt ont. Vill att detta ska vara en marddröm och att jag ska vakna och att allt är bra igen.

Känner mig sviken, jag trodde på oss! Känner mig sårad och lurad, älskar dig fortfarande!

Livet är inte lätt men om jag gör det jag ska, alltså tar hand om mig på bästa sätt, så löser sig resten till slut! På ett eller annat sätt ska det bara lösa sig! MED dig hoppas jag!

Om du läser detta vill jag säga: Ta hand om dig, du finns i mitt hjärta!

Finns inte så mycket att skriva just nu. Mår dåligt. Orkar inte förklara varför. Känner mig tom och ledsen.

Härligt va?

Köpte nya sandaler i Turkiet. De andra skorna inköptes idag.









Vad tycks? Jag är själv nöjd!

Kom hem igår från min 2 veckors resa till Turkiet. Vi hade det riktigt bra, jag och syrran. Fint väder var det också.