Vi byter ut de minsta kläderna mot större. Det är sorgligt att packa ner de som blivit för små. Du förändras så fort. Dina miner, ditt sätt att vara. Nya saker sker varje vecka. Du är helt fantastisk.

Vilken underbar dag det var igår med Leo. Han var så lugn och glad. Lekte i babygymet, badade, lyssnade på vaggvisor. Helt underbar dag då jag slapp hans skrik och han slapp ha ont i magen. Härligt!

Nu är koliken värre igen. Igår fick du ingen ro alls. Jag bröt ihop. Grät och grät i bilen. Ditt skrik är inte att leka med. Den skär som knivar i själen. Man blir bokstavligen tokig. Är så ledsen igen. För din skull, våran skull. Och nej, kommentarer som "det går över" hjälper föga just nu!

Du ler och skrattar. Jollrar och vill säga oss något. Det är härligt. Tiden går och vi är trötta, glada, ledsna, pigga, lyckliga men också sorgsna. Det här är väl livet.

Drygt en timme har jag varit hemma själv med Leo. Sjunga, vagga, byta blöja, mata har vi hunnit med. Nu har han somnat. Får se hur länge det håller i sig. Känns bra, än så länge!

Varit vaken sedan 04.00 då Leo var hungrig. Nu sover alla förutom jag. Pysslar lite. Tycker om tystnaden och den lilla stunden man kan vara ensam. Ikväll börjar älsklingen jobba efter sin pappaledighet och jag är nervös. Hur ska det gå? Känner mig ganska rädd men det ska gå.